Balladen av sångfåglar och ormar – av Suzanne Collins

Balladen om sångfåglar och ormar är en prequel till Hungerspelen.

Det handlar om 18 åriga Coriolanus Snow, Panems blivande president.
Det är morgonen inför slåtterdagens ceremoni, som kommer inleda de tionde hungerspelen. I huvudstaden förbereder sig artonårige Coriolanus Snow inför sitt uppdrag som mentor i spelen. En chans att återfå berömmelse och inflytande. Den en gång så mäktiga ätten Snow har nämligen sjunkit ner i en djup ekonomisk kris, och nu hänger hela familjens framtid på Coriolanus möjlighet att charma, utmanövrera och besegra sina klasskamrater. Så att just hans spelare går vinnande ur hungerspelen.

Men oddsen är emot honom. Han blir tilldelad det förnedrande uppdraget att vara mentor åt en flickspelare från Distrikt 12, sämst av de sämsta. Deras öde ligger nu i varandras händer — varje val som Coriolanus gör kan leda till framgång eller fall, triumf eller förintelse. Inne på arenan väntar en kamp på liv eller död. Men utanför arenan börjar Coriolanus få sympati för sin spelare … och tvingas tumma på spelreglerna i sin strävan att överleva. Till varje pris.

En av anledningarna till att den här boken var bra var för att den inte är någon snyfthistoria som skulle vara som en ursäkt för allt ont som Coriolanus Snow gjorde som president, det är istället en historia om vad som hände när han var ung och hur han agerade. Boken fick mig inte att tycka om honom, man lär känna honom bättre och man får läsa hans tankar, men jag hatar honom fortfarande.

Boken är spännande och gripande. Det hände att jag blev riktigt frustrerad på både Snow och andra i boken, precis som det ska vara i en bra bok.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s